Vila i frid min ängel ♥

Den 30 maj var jag och mina kompisar och badade på kolsnäs. Det var vårat första dopp och vi var jätteglada. Tidigare på dagen hade vi varit på Hembygdsgården och där hade jag sett en bild på min fina pappa när han var en liten bebis. Jag ringde honom senare när vi var och badade för att berätta det för honom. Jag var jätte uppspelt för att jag hade badat och så tyckte jag att det var så kul att jag hade sett pappa på den där bilden. Men när pappa svarade i telefonen hörde jag att något var fel. Han som alltid annars är så pigg och glad när jag ringer var så nedstämd när jag pratade med honom. Jag minns att jag frågade vad han gjorde och då sa han att var på sjukhuset, för han hade fått en ganska stor knöl som satt på ljumsken. Vi trodde ju inte att det var något farligt först, men då sa pappa att det var kanske inte så bra. 
 Några dagar senare så skulle vi åka ner till pappa, för han var hemma i Skåre. Minns inte riktigt om det var den dagen eller om det var efter eller innan som mamma berättade att pappa hade fått cancer. Att den där knölen som han hade fått var en tumör. Självklart blev jag rädd och ledsen men man tror ju självklart på det bästa. För cancer är ju (tyvärr) en så vanlig sjukdom och jag vet så många som klarat den.
 Pappa var ganska pigg och sommaren gick, han fick massa tabletter och gick fram och tillbaka till sjukhuset för 
cellgifter och behandlingar. Av cellgifterna blev pappa illamående och yr och han var inte så pigg längre. En dag var jag, mamma och Rebecka hos pappa och då var hans arm och hand jätte svullna. Vi sa åt pappa att han skulle kolla upp det, men själv var han ju inte speciellt orolig. Men det visade sig att pappa hade fått en propp i armen, vilket inte alls är ovanligt när man har cancer. Så då började han få sprutor i magen varje kväll för att hindra mer proppar. 
 Pappa åkte ibland in på sjukhus för han hade för låg senka och blodvärdet och allt vad det heter var alldeles för högt och för lågt. Han hade också feber väldigt ofta. 
 Jag har ju skrivit på bloggen att jag varit till pappa och sovit där, det har jag varit. Har försökt att vara där så ofta som möjligt. För att jag har velat visa pappa att jag alltid funnits där och jag har tyckt om att vara hos pappa.
 Minns en gång som pappa skulle till sjukhuset för att få behandling (tror jag att det var) då startade inte hans bil och han var själv hemma och hade väldigt hög feber. Då cyklade han till sjukhuset. Trots att han var så sjuk så satte han sig på sin cykel och trampade iväg till sjukhuset.
 En dag när jag och mamma satt i bilen så mådde jag inge bra och i bilen påväg till skolan så frågade mamma hur det var och då började jag gråta. Så jag och mamma körde hem igen och jag gick in till mitt rum och la mig i min säng och mamma kom efter. Då berättade hon hur det låg till med pappa. Att hans cancer var obotlig. Att han aldrig kommer att bli frisk och att han bara kommer att bli sämre. För dom hade precis slutat med behandlingarna. Så nu var det endast tabletter och sprutor som gällde. Jag var helt förstörd. Jag ville ju alltid ha kvar min fina och underbara pappa. Emilia min goa vän kom til mig den dagen och hon målade mina naglar och vi såg på film, hon hade köpt med vindruvor och choklad och en tidning till mig. Blev så glad för det!
 Dom hade tänkt att operera pappa, att ta bort tumören. Men tumören har varit för stor och det skulle inte ha gått att operera. 
 För ca en och en halv vecka sen åkte pappa in på sjukhuset för han hade salt brist. När det blev bättre så orkade pappa äta mer, för innan har han inte orkat äta alls mycket och de flesta smaker har bara smakat äckligt.
 I torsdags kväll ringde båda min fastrar till mamma och sa att det inte alls var bra med pappa. Vi hade tänkt att åka dit på lördagen men dom tyckte att vi skulle åka på fredagen istället, för det skulle kanske vara för sent att åka på lördagen. Vi blev självklart jätteledsna och vi ville åka dit på en gång. Så mamma smsade till pappas flickvän Ullis och då ringde hon upp. Pappa hade inte förstått varför vi skulle komma, han sa att det finns väl bättre tillfällen att åka på. Jag fick prata med pappa i telefon och han sa "kom imorgon istället. Jag förstår inte varför ni ska sätta er i bilen klockan nio på kvällen. Då är ni ju inte här förrän klockan tio och då sover jag säkert". Så vi åkte fredag morgon istället. Jag, mamma, Rebecka och Rebeckas pojkvän Rickard åkte till pappa på sjukhuset. Han hade syrgas och han hade lite svårt med andningen. Han "hackade" när han pratade men annars var han som vanligt. Han åt ordentligt och han skojade mycket. Han var helt inställd på att få åka hem snart. Han sa "jag kan tyvärr inte komma och kolla i kyrkan på lördag men jag kommer nästa söndag och kollar när ni sjunger ute på Sunne, jag ska få låna rullstol så då kommer jag och kollar". Han menade att han skulle komma när lucia tåget uppträder. 
 Det var så skönt att få prata med honom. 
 Vi hade studiedag i måndags så vi var lediga och jag väcktes av att mamma kom in och var jätteledsen. Hon sa att vi var tvugna att åka till pappa så att vi iallafall fick säga hejdå och vara hos honom en sista gång. Så vi åkte till pappa och det var så fruktansvärt jobbigt. Vi gick in på hans rum men vi gick ut på en gång. Det var så jobbigt att se honom ligga där på sängen och veta att det kanske var sista gången man såg honom. Han hade såna fruktansvärda smärtor. Han fick massa slangar i armarna, han fick morfin, något smärtlindrande och något mer. Så efter ett tag somnade han, han andades tungt och i varje andetag han tog drog han ihop pannan och han spände halsen. Ibland kom det som små skrik. Jag, mamma, Rebecka, Olle, mina fastrar Camilla och Helena, farmor och pappas tjej Ullis var hos honom. Han kunde ju inte säga något men han kände nog att vi var där. Dom hade tänkt att sätta in någon slags pump i ryggen på honom för då skulle han bli bedövad från midjan och neråt och då skulle han bli klar i huvudet. Men dom vågade inte att söva honom eller göra ett sånt ingrepp när han var så dålig. 
 Läkare och sköterskor var inne hos pappa titt som tätt och de fick höja doserna av allt som han fick in i kroppen så han skulle sluta ha ont. Runt halv sex på kvällen märkte man att pappa slappnade av. Han slappnade av i ansiktet och man såg att han inte hade ont längre. Så jag, mamma, Rebecka och Olle skulle åka hem hade vi tänkt. Jag klappade pappa på armen och sa hejdå. Vi gick och hämtade våra saker. Sen fick vi prata med en sköterska. Hon sa att det nog skulle bli pappas sista kväll och hon frågade om vi var säkra på att vi verkligen ville åka hem. Eftersom det är ca en timmes avstånd från Karlstad och Sunne så sa hon att vi nog inte skulle hinna tillbaka om det var så. Camilla och Helena åkte hem och jag och Rebecka gick in till pappa igen. Då var det bara vi där, jag, Rebecka och pappa. Vi pratade med pappa och sa hejdå på riktigt. Jag kramade om honom. Fast han inte svarade mig så hoppas jag att han hörde varenda ord jag sa.
 Vi åkte hem och här hemma så var Jennie här. Eftersom hon ska till Bali om några dagar och vara borta över jul och komma hem sent i Januari så ville vi fira lite jul nu istället. 
 Mamma skrev ett sms till Ullis där hon skrev att vi kommit hem ordentligt och att jag och Rebecka mådde lite bättre för att Jennie var här. Jag tror att pappa ville höra att det var okej med oss. 
 Runt halv elva den 2 december så släppte pappa taget. Han somnade in. Farmor och Ullis var med honom och höll honom i en varsin hand och dom såg hur han andades saktare och saktare och till slut andades han inte alls. 
 Mina fina, fina pappa. Världens snällaste och goaste var han. Han ville alltid det bästa för mig och Rebecka. Jag saknar honom så otroligt mycket men jag tror och hoppas att han är med mig idag. Att han vakar över oss alla idag. Jag älskar honom så oerhört mycket. Men jag är glad för hans skull, för nu slipper han ha ont. 
 
 Igår släppte jag och min familj upp såna här lampor som man tänder på och skickar upp i luften. Det var liksom ett farväl till pappa. Hoppas han såg dom. 
 
Är så glad över att jag har en så fin familj som stöttar mig och jag stöttar er alla tillbaka. Och till alla vänner som hjälpt mig genom detta. Ni är alla guld värda. ♥
Får se hur bra min uppdatering blir, men nu vet ni alla hur det ligger till. Hoppas ni orkade läsa allt.

Kommentarer
Postat av: Emilia

Så fint skrivet, tårarna bara sprutar. Du är så sjukt starkt! Älskar dig fina bästa vän, kommer alltid vara vid din sida vad som än händer. ♥ ♥ ♥

Svar: Tack vännen! Och jag älskar dig, no matter what! ♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 17:00:19
URL: http://smillan.blogg.se
Postat av: Birgitta Jönsson

Finaste Wilma. Så fint du skriver. Tårarna rinner hela tiden när jag läser detta. Du är en så stark och fin tjej och du och även Rebecka kommer att klara er bra i livet. Ni har en underbar mamma som alltid finns där för er och ni har varandra. Och ni har en pappa som alltid kommer att vaka över er. Micke var en så snäll och trevlig person och helt säkert en underbar pappa till er. Även om det känns väldigt jobbigt för er just nu så kommer det att lätta så småningom. Ta hand om varandra och vet att många många tänker på er. Kramar

Svar: Tack Birgitta. Kram! ♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 17:24:33
Postat av: Linnea

♥ ♥ ♥

Svar: ♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 17:31:59
URL: http://neeiis.blogg.se
Postat av: Erica

Tårarna bara rinner. Otroligt fint skrivet.. Älskar dig. Kram♥

Svar: Tack! Älskar dig med. Kram♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 18:02:46
Postat av: Emmis

Tårarna rinner på mig... Men kan inte sluta läsa! Så otroligt fint skrivet! Du är så stark!! <3<3<3

Svar: Tack vännen, det betyder väldigt mycket att du tycker det! Kram <3<3<3
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 18:17:54
Postat av: Helena asplund

Hej Wilma! Du skriver så fint, jag kan knappt skriva för tårarna rinner hejdlöst. Jag saknar oxå din pappa, min bror så otroligt mycket. Det värker i hela kroppen. Micke var den snällaste och han var så otroligt stolt och lycklig över dig och Rebecka. Det var så fint igårkväll när lyktorna svävade iväg. Jag är säker på att Micke såg allt. Orättvist att han skulle bli så hårt drabbad med dessa smärtor, nu är han äntligen fri från dem. Många kramar till dig och hela familjen från faster Helena

Svar: Ja livet är så fruktansvärt orättvist. Trodde aldrig att pappa kunde bli drabbad av cancer.. Men är så glad över att han slipper ha ont, för när vi såg honom ha så där ont som han hade i måndags, det var hemskt. Ingen människa ska behöva genomgå något så hemskt och smärtsamt. Tack Helena! Du får hälsa alla och krama om all från mig. Vi hörs och ses snart. Många kramar ♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 18:50:10
Postat av: Anonym

Tårarna rinner.. så otroligt fint skrivet Wilma ♥♥♥

Svar: Tack ♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 18:52:37
Postat av: Emmy

herregud va fint skrivet,tårarna bara rinner! Du är så himla stark Wilma!Finns alltid för dig!
Älskar dig!❤️❤️

Svar: Tack v'ännen! Finns för dig med! Älskar dig också! ♥♥♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-04 @ 22:35:24
Postat av: Mamma

Älskade Wilma! Det finns inte ord... Kunde
Aldrig ana att ni skulle utsättas för en sån prövning
Jag hoppas att jag på något sätt kan fylla upp
Det tomrum som pappa lämnar efter sig. Jag ska
Göra allt jag kan för att ni ändå ska få känna
Er trygga och lyckliga och växa upp till kloka
och förståndiga fina unga kvinnor. Det är nog som jag säger
Döden är inte farlig, pappa finns där, han syns inte men han
finns där, se det som han är i ett annat rum.
Han vakar över er, och lämnar er.. Det gör han
aldrig. Älskar dig och Rebecka gränslöst, är så
Stolt över er. ❤❤❤❤❤

Svar: Älskar dig med! ♥♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-05 @ 01:09:41
Postat av: Anonym

<3

Svar:
Wilma Ahlborg

2013-12-05 @ 17:15:38
Postat av: Anonym

så himla vackert, kan inte sluta gråta. hoppas allt är bra med dig och resten av din familjen. <3 <3 <3

Svar: Tack! Det är okej, kram ♥♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-05 @ 18:11:53
URL: http://www.nattstad.se/my.life
Postat av: Camilla

Hej hjärtat! Du skriver så fint, när jag läste det här igår så grät jag så mycket att jag inte kunde skriva....jag har läst det om o om igen du är så duktig o jag vet att pappa var så stolt över dig o Rebecka, jag vet att det kommer att gå bra för er o pappa finns alltid med er. Jag saknar Micke så mycket, bättre bror kunde man inte ha men nu slipper han all smärta o en vacker dag ses vi igen! Många kramar från faster Camilla

Svar: Tack Camilla! Det betyder jättemycket för mig att du kommenterar. Jag saknar honom också så himla mycket! Ja det var så jobbigt att se honom lida.. Många kramar till dig, hälsa alla! ♥♥
Wilma Ahlborg

2013-12-05 @ 21:29:46
Postat av: Magda.

Men fyyy vad hemskt, kan inte ens föreställa mig hur det känns.
Superfint har du skrivit, verkligen, började gråta ordentligt kan jag säga.
Skickar en hel drös av styrkekramar, din pappa är säkert sååå stolt över dig! Kram!

Svar: Tack så mycket! Det värmer! Kram!
Wilma Ahlborg

2013-12-06 @ 12:20:17
URL: http://magdasportfolio.blogg.se/
Postat av: anette johansson

Tänker på Er alla/ Kusin Anette

Svar: Tack!
Wilma Ahlborg

2013-12-06 @ 13:14:04
Postat av: Anonym

Finns alltid Wilma, tänker på er ❤️ // Lisa

Svar: Tack Lisa! ♥
Wilma Ahlborg

2013-12-06 @ 15:50:49
Postat av: Caroline Lundberg

Åhh, fint skrivet! <3
Fin blogg! (Kolla gärna in min också) :)

Kram!

Svar: Tack så mycket! Kram!
Wilma Ahlborg

2013-12-08 @ 12:04:09
URL: http://carolinelundberg.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0