Äckliga saknaden

När man mår illa för att man saknar nån så mycket, när man blir på dåligt humör för att man saknar nån så mycket och när man bara börjar gråta för att man saknar nån så mycket då.. då är det inte lätt att veta att man får leva med den äckliga saknaden resten av livet för att personen man saknar inte finns med en längre.
 Jag kan inte beskriva, inte sätta ord på hur det känns när den fruktansvärda saknade bara kommer upp sådär, det är hemskt och huvudet fylls av bilder och minnen. Jag hör rösten och ser hur han sitter ute i trädgårdsmöbeln och skrattar med solglasögonen på sig, som vanligt. 
Jag vill uppleva det igen, tusen gånger om, men jag vet att det kommer aldrig bli så.
 Första sommarlovet utan dig, att veta att jag kommer inte komma och hälsa på dig nånting i sommar.. Jag vill så gärna uppleva mer saker med dig, vill åka nånstans och få prata och skratta igen med dig. Men du finns inte där. Och jag vill bara ha dig där. 
 Jag längtar tills vi ses pappa. Älskar dig så fruktansvärt mycket.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0