Pappa

Kan inte förstå att det redan gått tre månader sen du somnade in. Det har gått så fort, men ändå så sakta. Det känns som om det var evigheter sen jag såg dig och evigheter sen du låg där på sjukhuset. Men tanken på att för varje dag som går, ju längre bort är du. Vill inte inse att du faktiskt är borta. Jag drömmer om dig och det känns så verkligt, som att du fortfarande är med oss som vanligt.

Jag tror fortfarande att du ska ringa mig och prata på som vanligt. Du hade säkerligen pratat om vad som går på tv och att melodifestivalen bara blir sämre och att du inte ens ska kolla på det något mer, för det har du alltid sagt. Men jag får inga samtal, jag får inga sms, ingenting.. Det är helt tomt. Du skriver inte och frågar om jag snart ska komma ner till dig, som du brukade.. Det är så tomt utan dig pappa, kan inte se framåt i tiden men jag vet att tomrummet växer ju för varje dag utan dig.

Snart fyller du år, 47 år. Jag lovar att jag kommer och lägger en ros på din grav då pappa. Jag hoppas att du ser det. Saknar dig så fruktansvärt mycket pappa. Det är inte lätt utan dig. Älskar dig, jag hoppas att du har det bra där du är nu och att du ser det här som jag skrivit nu. ♥


Kommentarer
Postat av: Camilla

Hej vännen! Vilka fina bilder du har lagt ut ....ni har så fina minnen o ni har gjort så mycket roligt med pappa han älskade verkligen er ni var det bästa av allt!
Jag saknar honom sååå oerhört livet blev verkligen tomt utan honom, han var alltid så snäll...även när vi var små o vi fortfarande bodde hemma så fick man alltid hänga med honom och man kunde prata om allt.....o det finns så mycket jag skulle vilja säga men jag pratar fortfarande med honom o jag hoppas att han hör. Många kramar från faster Camilla!


Svar: Ja det har vi verkligen! Jag tror och hoppas att han hör när man pratar till honom. Kram kram.
Wilma Ahlborg

2014-03-03 @ 19:20:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0