Den finaste stenen jag nånsin sett

Hallå!
Nu sitter jag i soffan och kollar på tv. Igårkväll så tog jag mig en promenad till pappa och det var verkligen allt för längesen! Jag hade lovat mig själv när det här året började att jag skulle gå till pappa jätteofta och det har jag verkligen inte hållit, jag har kanske varit där 4-5 gånger iår och det var inte vad jag önskade, men det har varit så jobbigt att gå dit, har inte känt mig stark nog för att gå dit själv. Och det är just själv jag vill vara när jag går dit, få sitta där och prata med pappa och tänka på massa minnen ifred, med pappa.. Men igår när jag kom dit så hade pappas gravsten kommit dit och den var så fin, men det var så konstigt. Från att det varit ett kors med pappas namn på i snart ett halvår till att det helt plötsligt står en stor och fin sten där med namn och årtal inristat.. Det kanske låter jättekonstigt men det var faktiskt jättejobbigt att se det. Men stenen var iallafall jättefin och den passar pappas stil som handen i handsken och jag är säker på att han skulle vara jättenöjd över den. 
 Men igår när jag kom hem så kom Emilia till mig och sov hos mig inatt, alltid lika kul att ha henne här. Vi hörs!
Kisses.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0